Att läsa facklitteratur

Facklitteratur, t.ex. tjocka böcker på engelska om fysiologi eller elektromagnetik, läser man inte långsamt från pärm till pärm. Det är inte alls en effektiv metod, speciellt som vi oftast bara får några veckor på oss att göra det!

Böcker av detta slag ska vi i stället läsa genom en upprepad process, där vi läser boken snabbt flera gånger under en längre tid. Första steget är att läsa innehållsförteckningen.

Innehållsförteckningen är din bästa vän

Akademisk litteratur har en stor fördel: Detaljerade innehållsförteckningar. Läs aldrig en bok utan att ha studerat innehållsförteckningen noggrant. I innehållsförteckningen ser du konturen av boken så som författaren ser det. Du ser strukturen, viktiga termer, får en uppfattning av bokens omfång. Innehållsförteckningen ska läsas långsamt. Den kan läsas snabbt, men måste ändå åtföljas av eftertanke, och det är tankearbetet som tar tid.

Gå igenom hela innehållsförteckningen det första du gör med en ny bok. För varje rubrik försöker du associera till allt du redan känner till om ämnet. Vad vet du om de olika rubrikerna, termerna, namnen? Tänk fritt och utnyttja dina befintliga kunskaper till max. Härmed bygger du upp en mental grund i ditt sinne för att senare kunna sluka innehållet i boken utan onödiga fördröjningar.

Aktiv läsning

Det finns flera sätt att läsa på. Låt oss till att börja med skilja på aktiv och passiv läsning.

Passiv läsning är att läsa rakt upp och ner, utan förberedelse och utan att bry sig speciellt mycket om att komma ihåg något. Det är att ta texten precis som den är, utan reflektioner eller något uttalat ändamål för läsningen. Passiv läsning är det vanligaste sättet att läsa. Det existerar inget ”mellanrum” mellan läsaren och texten; det uppstår inget nytt vid läsningen, det är som att slötitta på TV, ingen ansträngning värd namnet är inblandad.

Aktiv läsning förutsätter en vilja hos läsaren. Man läser i ett syfte, och ens hjärna befinner sig i ett aktivt tillstånd, bearbetar informationen, ställer frågor, håller sig alert. Förståelsen ökar radikalt, behållningen, minnet, likaså för att inte tala om att man använder sin tid mer effektivt.

Aktiv läsning rymmer flera begrepp. Det finns översiktsläsning, skumläsning, avsökande läsning, snabbläsning, dialogisk eller frågande läsning m.m. Skalan mellan det aktiva och det passiva är flytande. Det viktiga i sammanhanget är att bli mer bekant med de element som gör studierna och läsningen mer aktiv, så att man själv medvetet har kontroll. Annars läser man som man alltid gjort helt enkelt för att man inte känner till något annat.

Att avväpna böcker

Det första man bör göra med en bok eller text som verkar svår är att avväpna den. Innan hjärnan är redo att i lugn och ro läsa och ta till sig en bok eller en artikel måste vi avväpna den, göra den ”ofarlig” och välbekant helt enkelt.

Våra hjärnor fungerar så att de har svårt att ta till sig något som ser okänt ut. När vi läser en bok för första gången, så är det som om vi går igenom en skog vi aldrig varit i förr, eller en stad. Miljön är inte bekant. Därför är vi inte redo att förstå den än. Texten känns svår. Det är mycket på en gång osv. Ibland kan texten till och med tyckas obegriplig! Så många formler! Märkliga illustrationer. Författaren skriver som om allt var självklart, men man förstår i alla fall inte, och ska man förstå så tar det tid att läsa, och tid är just det man inte har.

Att snabbt läsa igenom en text, om det så bara är ett skummande, gör att man tycker sig ha läst boken om än på ett ytligt plan. Man vet vad boken handlar om, vilket gör en förberedd för ett mer noggrant läsande längre fram. Oroar man sig för att man inte förstår första gången man läser, så blockerar man sig. Man lär sig då att boken man håller på med är svår, och den känslan riskerar att stanna länge. Därför är det viktigt att vara medveten om att första gången vi konfronterar en text, så är det inte ens meningen att vi ska förstå den. Förståelsen, den djupa förståelsen åtminstone, är något som kommer senare. Men för att vi ska nå den måste vi börja med att bara skumma, utan att bekymra oss för om vi förstår eller inte.

Iterativ läsning

”Iterativ läsning” är en oslagbar metod när man ska läsa:

Det första du gör är att UTSÄTTA dig för boken. Läs den inte, utan titta på den, titta i den. Skumma igenom den, läs innehållsförteckningen, rubriker, bildtexter.

När du skummar ska du stänga av ditt kritiska tänkande. När du ser allt som du inte förstår – försök inte ens förstå det på det här stadiet. Kom ihåg den har frasen, upprepa den ofta: ”DET GÖR INGET OM JAG INTE FÖRSTÅR NU I BÖRJAN.”

Detta kallas översiktsläsning, eller rekognoscering. Efter att du rekognoscerat en stund, lägg boken ifrån dig. Säg till dig själv: ”Ah. Nu har gjort ett gott arbete.”

Nästa dag, ta upp boken igen, och rekognoscera SAMMA SIDOR som igår! Möjligen kan du – om du känner dig redo – tillåta dig att rekognoscera lite längre idag.

Upprepa proceduren varje dag. Plötsligt en dag kommer du att känna: ”Men, det här verkar ju inte svårt längre!” Då vet du att texten är mogen. Du har avväpnat den. Monstren är borta. Du är nu redo att läsa den noggrant.

När du nu är redo att läsa texten noggrant känner vi till texten ganska väl redan. Vi vet hur sidorna ser ut, i vilken ordning saker och ting kommer. Vi vet vilka stycken som är viktigare än andra, vilka vi måste läsa noggrant och vilka vi kan hoppa över. Lägg märke till att detta fyller förberedelsen princip som beskrivs i början.

Hur många gånger måste man rekognoscera en text? Det beror på texten. Man vet att man är redo när texten ”känns” mogen, när den inte verkar så svår längre. När man nästan kan beskriva texten utan att ha boken framför sig.

Det bästa med den här metoden är att den sparar tid. Rekognosceringarna går mycket fort. Våra ögon hinner uppfatta mycket mera än vi tror när man på detta sätt rusar igenom en bok. Hjärnan uppfattar tillräckligt mycket för att kunna smälta det så pass att man snart är redo att tillgodogöra sig informationen i dess helhet.

Under ett dagligt studiepass kan man med fördel dela in tiden i olika segment. Vi läser noggrant det som vi tidigare (igår, förra veckan etc) har bekantat oss med, översiktligt. Vi läser i förväg det som vi ska lära oss härnäst, vi spionerar på nästa veckas läsning helt enkelt. Och så repeterar vi det vi läste igår.

Framför allt, kom ihåg: ”DET GÖR INGET OM JAG INTE FÖRSTÅR!” ”DET JAG INTE FÖRSTÅR NU, KOMMER JAG ATT FÖRSTÅ OM ETT TAG. SÅ FUNGERAR NÄMLIGEN INLÄRNING.”

Se dock alltid till att inte nöja dig förrän du förstår. Det är ju det som trots allt är målet.

Att läsa facklitteratur

Facklitteratur, t.ex. tjocka böcker på engelska om fysiologi eller elektromagnetik, läser man inte långsamt från pärm till pärm. Det är inte alls en effektiv metod, speciellt som vi oftast bara får några veckor på oss att göra det!

Böcker av detta slag ska vi i stället läsa genom en upprepad process, där vi läser boken snabbt flera gånger under en längre tid. Första steget är att läsa innehållsförteckningen.

Innehållsförteckningen är din bästa vän

Akademisk litteratur har en stor fördel: Detaljerade innehållsförteckningar. Läs aldrig en bok utan att ha studerat innehållsförteckningen noggrant. I innehållsförteckningen ser du konturen av boken så som författaren ser det. Du ser strukturen, viktiga termer, får en uppfattning av bokens omfång. Innehållsförteckningen ska läsas långsa…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *